Skälsö Hamn

Skälsö fiskeläge

Området där hamnen och hamnbodarna ligger var tidigare en ö. Ön begränsades i öster av Själsö å, i söder och väster av havet. Åt norr sträckte sig ön nästan fram till Kronviken. Ön var ett omtyckt område för sälar och det är från ordet säl som Själsö fått sitt namn. Läs mer om detta under fliken ”Namnet Själsö”.

Sundet öster om ön gav ett bra skydd för båtar mot havets vågor och blev därför en naturlig plats för ett fiskeläge. Man kan dock undra över varför fiskeläget kom att ligga på ön och inte på andra sidan om sundet, på ”fastlandet”. Svaret på detta ligger sannolikt i det faktum att ö-sidan gav ett bättre skydd mot havet för båtarna. För att använda båtarna måste man alltså först tas sig över sundet. Kanske fanns det en spång över sundet på det smalaste stället.

Fiske från detta fiskeläge har sannolikt bedrivits långt tillbaka i tiden, förmodligen före 1600-talet. Med säkerhet kan fastläggas att fiske i alla händelser bedrevs i slutet av 1600-talet vilket framgår av ett rättsfall från 1685 där 11 bönder från socknarna norr om Visby klagar på att fiskare från Visby stör deras fiske vid Skälsö (se även fliken Bebyggelse och fiske). Att det fanns ett fiskeläge på 1700-talet i Skälsö framkommer på den skattläggningskarta som upprättades år 1752 över Väskinde. Där finns nämligen Själsö Fiskeläge inlagt som Siähls Ö Fiskeläger. På ön finns också fem fiskebodar markerade. De användes av de bönder som bedrev fiske för att förvara fiskeredskap och för tillfällig övernattning vid fisket. Bodarna, vägar och tomtmark finns inlagda på skissen. Fiskeläget låg enligt kartan längre norrut än nuvarande läge för fiskehamnen. Sannolikt i jämnhöjd med bron över Själsö å eller ännu något längre norrut.

Genom landhöjning kom i första hand sundet i norr att sättas igen. Fiskeläget blev då bättre skyddat mot vindar från norr. På den karta som upprättades år 1798 över storskiftet för Stora Bläsnungs framgår det att ett smalt sund har bildats öster om holmen. Marken norr om sundet betecknas ”mark till kronofiske”. Marken tillhörande Lilla Bläsnungs ingår ej i skiftet och saknar därför markeringar på kartan. Den blivande Själsövägen syns tydligt liksom vägen ner till fiskeläget och en del av nuvarande Fiskevägen.

Landhöjningen fortsätter och vattendjupet i fiskeläget blir allt grundare. På den karta som upprättades vid laga skifte 1829 för Bläsnungs Stora kan man se att sundet öster om Skälsö holme i stort sett försvunnit. Landhöjningen sedan 1752 till 1829 borde var c:a 15-20 cm, eftersom man beräknat den till c:a 2 mm per år för Gotland. På fotot bredvid vid högvattnen våren 2016, kan man få en uppfattning av hur det ungefär så ut på 1700-talet. Fotot är taget från norr.

Även för beskrivning över laga skifte för Bläsnungs Lilla finns en karta bevarad upprättad 1846. Kartan visar att sundet är helt borta och det återstår nu endast en vik. På kartan är ett nytt fiskeläge noterat som Bläsnungs fiskeläge, vilket kan tolkas som att det huvudsakligen var bönder från Bläsnungs som nyttjade fiskeläget, men mera troligt är att under en period fanns både det gamla fiskeläget kvar, Siähls Ö fiskeläger, samtidigt som det nya, Bläsnungs fiskeläge, började växa fram. Bläsnungs fiskeläge är på kartan markerat ungefär där nuvarande fiskeläge finns. I slutet av 1700-talet eller senast i början av 1800-talet början verkar det troligt att man påbörjat flyttningen av fiskeläget beroende på ett allt för grunt vattendjup i sundet.

Fram till mitten på 1800-talet hade fiskeläget används enbart av bönderna som bedrivit fisket som en bisyssla. I slutet av 1800-talet började även yrkesfiskare etablera sig i Skälsö och den allt grundare viken i det nya fiskeläget blev ett problem för fiskebåtarna. Något bra skydd gav naturen inte heller för sydvästliga vindar. Man fick helt enkelt dra upp båtarna på stranden om det blåste kraftiga vindar.

År under åren 1900 till 1920 köpte konstnärsparet Carolina Benedicks-Bruce och William Blair Bruce stora markområde i Skälsö. Vid köpet ingick, förutom mark för det blivande Brucebo, även området för nuvarande sommarstugeområde och området kring ån och Själsö Holme. Köpet av Själsö Holme, där fiskeläget ingick, skedde 1906 från Anna Bolling.

I början på 1900-talet ”sålde” Carolina fiskeläget genom byteshandel till de fiskare som använde fiskeläget. Som betalning fick varje fiskare årligen leverera 2 valar strömming till Brucebo (2 valar = 160 strömmingar, c:a 8 kg).

För att administrera fiskelägets angelägenheter träffades 13 fiskare den 17 april 1933 och beslöt att bilda en fiskareförening, Skälsö Fiskareförening UPA. Till ordförande utsågs Helge Pettersson (kallad HP), sekreterare Reinhold Eriksson och kassör Alfred Pettersson. Årsavgiften bestämdes till 2 kr per man. En av de första frågorna att diskutera var markägarfrågan för hamnen. Caroline hade dött 1935 så byteshandeln med strömming var inte längre aktuell. År 1937 hade man fått fram ett avtal med Brucebo Stipendiefond att få köpa marken för 300 kr + lantmäteriarvode. För att finansiera markköpet tog man 1939 ett lån på 250 kr och betalade 240 kr kontant. Samma år fick man även lagfart för området.

Tack vare god tillgång till fisk och möjlighet att leva på fiske kom antalet yrkesfiskare att öka i början på 1900-talet. Man började även sätta in motorer i båtarna under 1920- och 1930-talet. För att skydda båtarna anlade man s.k. länningar, stensatta armar mellan upprensat vatten för båtarna. År 1943 fanns det i hamnen 8 anlagda länningar. Stenarmarna skyddade båtarna vid mindre vågor, men blåste det alltför kraftigt fick man dra upp båtarna på land. Behovet av en djupare och mer skyddad hamn blev allt mer uppenbar.

En annan mycket aktuell fråga för den nybildade fiskareföreningen var förståss förbättring av fiskeläget. På möte 1934 beslutade man tillfråga Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen om hjälp att få fram ett kostnadsförslag för en utbyggnad. År 1937 hade man fått fram ritningar för en ombyggnad och ett kostnadsförslag på 45.000 kr, varav 10 % skulle betalas av föreningen. Året därpå var ritningarna godkända och man beslöt att söka stadsbidrag för byggandet. För att skapa en kassa till byggandet tog man beslut att varje medlem skulle avsätta 1 öre för varje kg i land förd strömming, torsk och flundra och 5 öre för sik och lax. Pengarna satte in på en bankbok.

Ombyggnaden kom dock inte igång men man fick istället hjälp av militären. Länningarna kunde därför börja ersättas först på 1940-talet då en mindre brygga byggdes av militären som blev klar 1944. Den raserades dock av vinterstormarna.

Den planerade ombyggnaden av fiskeläget kom först igång under slutet av 1940-talet. Fiskarna byggde själva med hjälp av Väg- och vattenbyggnadsstyrelse en förstärkt brygga och en vågbrytare som blev klara 1949. De fiskare som hjälpte till med utbyggnaden fick 70 öre per timme. Stadsbidraget uppgick till 14.000 kronor. På bilden nedan från 1954 syns bryggan. År 1954 fick hamnen dessutom elektriskt ljus framdraget till bodarna. För finansiering av el-dragningen hade man ansökt om bidrag från bensinskattemedel.

Man hade genom ombyggnaden av hamnen fått ett bättre skydd för båtarna men vattendjupet var emellertid både i hamnen och utanför hamnen mindre än en meter och kunde vid lågvatten sjunka till 30 cm. Det hände alltför ofta att det inte gick att komma vare sig in eller ut ur hamnen. Alltför många fiskare lämnade Själsö på grund av den usla vattendjupet.

Skälsö Hamn

Behovet av bättre hamnar för fisket på Gotland gällde inte bara för Själsö. År 1947 gav kommunikationsdepartementet ut ett betänkande av 1944 års fiskehamnsutredning (SOU 1947:63) med förslag till ”Byggande av fiskehamnar på Gotland”. Staten satte av pengar till utbyggnad av hamnar för att hjälpa fiskerinäringen. Själsö var förstås en av de hamnar som behövde statligt stöd för hamnbygget. Fiskarna i Brissund och i Nyhamn ville också få bidrag till utbyggnad av sina fiskelägen. Många tyckte dock att hamnen i Brissund skulle byggas ut och ersätta hamnarna i både Själsö och Nyhamn. Ett intensivt skrivande pågick under våren 1942 i gotlandstidningarna från fiskeföreningarna i Nyhamn, Brissund och Skälsö samt även från fiskeriinstruktören på Gotland. Det diskuterades antal fiskare, båtsstorlekar, avstånd och platser för att torka fisk och bygga bodar. Bl.a. kunde följande inlägg läsas: ”men att vägen från Brissund till Skälsö skulle vara längre än vägen från Skälsö till Brissund förefaller minst sagt egendomligt”. Efter mycket bråk och skriverier gick dock Själsö segrande ur denna strid.

För en kvarts miljon skulle Själsö äntligen få en hamn. Staten bidrog med 90 % av kostnaderna, resten fick Själsöfiskarna med hjälp av kommunen stå för. År 1957 kom utbyggnaden i gång och under våren 1958 kunde den nya hamnen färdigställas. Man hade nu fått en ny hamn med drygt tre meters vattendjup, en 60 meter lång och 2,3 meter hög pir, en 44 meter lång kaj för större fiskebåtar och en mindre 40 meters kaj för småbåtar, dessutom hade en 50 meter lång inseglingsränna muddrats upp. – Äntligen en hamn, sa William Pettersson till Gotlänningens reporter 1958.- William var en av många som gladdes åt den nya hamnen. Inte minst gällde det sonen Gösta, brorssonen Hans samt Gullmar Eriksson som tillsammans hade köpt en 15 m trålare från västkusten. Omkring 15 yrkesfiskare bodde vid denna tidpunkt i Väskinde.

Själsö fiskeläge hade nu blivit Själsö fiskehamn.

I kulturarv Gotland finns en inventering gjord av Jörgen Rehnström över Skälsö fiskeläge 1975. Enligt inventeringen var 8 yrkesfiskare verksamma och 4-5 f.d. fiskare som fiskade för husbehov samt ett antal fritidsfiskare. Av de 19 båtarna var två trålare ( Risör och Eliza). Av traditionella båttyper fanns 4 tvåmänningar och en enmänning samt en flatbottand eka med akterspegel. Den moderna tiden var förutom trålarna också representerad med 6 plastbåtar. Inga länningar var bevarade men två större gistgårdar (garngårdar) fanns sydväst och nordost om raden med bodar. Antalet bodar var 13 st. På skissen syns gistgårdarna, bodarnas placering och även uppmätt djup i hamnen.

Rinnande färskvatten till hamnen kom först 1974/1975. På möte 1974 beslutade man lägga ner en vattenslang i samband med elkabel från Bror Petterssons hus.

Brist på båtplatser gjorde att man diskuterade att bygga ytterligare en brygga, lilla bryggan. Den byggdes 1979 med en längd av c:a 28 meter. Endast små båtar som inte kräver djupt vatten kan använda den lilla bryggan.

Under våren 2014 byggdes den lilla bryggan om för att öka vattengenomströmningen i hamnen. Den tidigare bryggan var massiv och medgav inte ordentlig cirkulation. Under ledning av Patrik Kalmén och Leif Närström samt med hjälp av många andra frivilliga genomfördes ombyggnaden och samtidigt förlängdes bryggan med c:a 12 meter till 40 meter så att ytterligare några båtplatser kunde erhållas. Överbyggnaden gjöts ”på land” i 4 meter långa block. För att lyfta blocken på plats byggdes en grusväg intill bryggan lite över vattenytan så att en grävmaskin kunde köra ut och utföra dessa jobb. I samband med att den provisoriska vägen grävdes upp efter att alla block kommit på plats passade man på att fördjupa botten på båda sidor om bryggan.

Skälsö fiskehamn kom alltså genom fru Bruces försorg och Brucebos stipendiefond att ägas av de fiskare som använde hamnen. Ägandet och förvaltning av hamnen har genom arv förts vidare från generation till generation. Administration av driften och underhållet har skötts av Skälsö Fiskareförening UPA, som 1971 registrerades som en ideell förening.