Innehåll
Bakgrund
Det är här på Skälsö gård historien började när det gäller hur Själsö befolkades. Här stod Själsös vagga. Området som avser Skälsö gård ligger på östra sidan om nuvarande Själsövägen och utgörs av en ganska smal remsa mark direkt under bergkanten. Åt väster skymtar Kronviken och platsen för Skälsö gård utmärks av en allé utefter Själsövägen bestående huvudsakligen av kastanjer.
Här uppförde Carl Otto von Segebaden ett bostadshus år 1777 åt sig som kallades landshövdingens sommarbostad. Området kom senare att kallas Skälsö Gård när marken runt om odlades upp i slutet av 1700-talet. I slutet av 1800-talet upphörde gårdsverksamheten och bostaden användes huvudsakligen som sommarbostad och benämndes f.d. landshövdingens sommarresidens. Senare har området benämnts som Gamla Skälsö.
Att historien börjar just här beror sannolikt på Krono Viken. Krono Viken ingick i s.k. kronofiske, vilket innebar att kronans representanter hade fiskerätt i området. Kronoviken var alltså en hamn för kronans fiske och sådana hamnar kallades kronohamnar. År 1765 utnämndes Carl Otto von Segebaden till länsherre på Gotland. Carl Otto blev förtjust i Själsö, förmodligen när han vid något tillfälle inspekterade Kronoviken. Läs den märkliga historien om Skälsö gård.
Carl Otto von Segebaden
År 1765 den 28 oktober utnämndes till länsherre på Gotland översten vid Jämtlands dragonregemente Carl Otto von Segebaden (1718-1795). Han kom att betyda mycket för Gotlands utveckling och satte sina spår även i Själsö. Gutarna ansågs vid den tiden som långsamma i gång och tal och väldigt enfaldiga, de levde ett stillsamt liv i socknarna. Vägarna på Gotland var också mycket dåliga. En resa från södra Gotland till Visby tog en vecka. Von Segebaden satte fart på gutarna. Han beordrade vägbyggen och uppmuntrade fiske, hästavel, skogsvård och genomförde storskifte på södra Gotland. Han försåg vägarna med milstolpar och han försökte få bönderna att odla potatis. De gotländska bönderna vägrade dock och det var först när de upptäckte att potatisen lämpade sig för tillverkning av brännvin som potatisodlingen tog fart. För Kronans räkning lät han 1776 bygga ett bränneri i Visby, vilket numera är Gotlands Fornsal, senare Gotlands Museum. Året efter det att han blivit länsherre förvärvade Carl Otto mark, ”ett stycke oländig och ofruktbar Jordrimsa” nedanför Åsen, från två hemmansägare i Väskinde, från Quings resp. Lilla Klintegårda för en årlig tomthyra av Åtta Skillingar Specie till Quings och 4 till Lilla Klintegårda ”till evärdeliga tider”. Von Segebaden lät där uppföra, alldeles under bergskanten i Själsö, en bostad där han tidvis bodde.
Familjerna Molander
Biskopinnan trivdes troligtvis inte i Skälsö. Efter att ha ägt området i 8 år skänkte hon det år 1796 till Landssecreteraren Anton Molander och hans bror Rådman Erhard Molander. Erhard Molander avstod sin del till brodern Anton 1812. Efter landshövdingens avflyttning lät man ”Jordrimsan sedermera genom ansenlig kostnad och mångårigt dagligt arbete så blifvit uppbrukadt”. Om det nu berodde på att marken gick att odla eller om kontraktet mellan bönderna och von Segebaden inte längre ansågs gälla när von Segebaden flyttat, hur som helst, bröderna Molander fick ett förfärligt bråk med bönderna som ville ha tillbaka sin mark. De ansåg bl.a. att det inte var en ”obrukbar Jordrimsa”. Förmodligen startade bråket redan under biskopinnan Lütkemans tid. Bönderna gick t.o.m. så långt att de sådde gröda på den uppodlade jorden som tillhörde Molander och striden om marken hamnade så småningom i Rikets Kammar Collegie. Bönderna fick förstås inte rätt, men de fick i alla fall skörda de sådda grödorna. Bönderna i Bläsnungs och Qviungs klagade även över att de inte fritt fick gagna fjäll- och strömmingsfisk på sina hemman vid Själs ö. När Anton Molander dör 1831 övergår ägandet för området till sonen, borgmästaren Georg Molander. Redan 10 år senare, 1841, dör borgmästaren varvid hans maka, borgmästarinnan Maria Molander född Beckman och deras ännu omyndiga barn ärver området. Borgmästarinnan beslutar att sälja området för 1000 Riks Daler Banco till Johannes Carlsson, Stora Åby, Bro socken, vilket sker den 27 juni samma år. Den 19 oktober är affären klar och Johannes får genast tillträde till området och får även skörda grödorna.
Johannes Carlsson och bondebråket
Den oländiga remsan jord har uppenbarligen blivit uppodlad och intressant för en storbonde. Det ofruktbara området under Åsen har under årens lopp utvecklats och blivit en gård som kom att kallas Skälsö gård.
Men problemen fortsatte för ägaren till Skälsö gård. Trots att köpebrev fanns och att köpeskillingen var betald fick inte Johannes Carlsson godkänt för att få lagfart för fastigheten. Vid första ”uppbud” vid tinget i rådhuset i Visby krävdes av Johannes Carlsson ett behörigt utdrag ur jordaboken som visade att fastigheten var av Skatte eller annan sådan natur så att enskilt köp kunde genomföras och dessutom krävdes handlingar som visade att säljaren, enkefru Borgmästarinnan, hade äganderätt till fastigheten vid försäljningen. Nog kan man ana att bönerna, ättlingar till de tidigare ägarna, tryckte på för att köpet skulle ogiltigförklaras, vilket senare skulle komma att uppdagas.
Den tredje maj vid tinget i rådhuset blev andra uppbud meddelat den 3 feb. 1842. (Det krävdes tre uppbud, vid försäljning av en gård där köpebrev skulle visas upp vid tinget och där försäljningen skulle offentliggöras enligt 1734 års lag). Även nu blev det samma krav på handlingar med utdrag ur jordaboken och att fastigheten var av Skatte.
Det tredje uppbud hölls den 17 maj i rådhuset i Visby. Nu hade Johannes fått fram ett intyg från Wisby Landskontor med ungefär följande innehåll. – Alla hemman i Väskinde socken, förutom prästgården, är av ”Krono Skatte Natur”, vilket även gäller den här aktuella ”Lägenheten i Skälsö” (Skälsö gård) men däremot Skälsö Fiske är Kronans och ingår Landshövdingens lön. – Med detta intyg godkände rätten tredje uppbud fullt ut, vilket medförde att Johannes skulle få fastebrev (lagfart) för fastigheten.
Carl Petter Carlsson
Meningen var att Johannes Carlssons son Carl Petter Carlsson skulle ärva Skälsö gård när fadern dog. Sonen flyttade dit direkt efter köpet 1841 tillsammans med sin hustru Brita Lythberg. Redan vid tidpunkten för tredje uppbud hade han på gården hunnit bygga en smedja med verkstad och en källare (sannolikt jordkällare) dessutom förmodligen odlat upp mera jord. Jordkällaren finns kvar än i dag
Bönderna hade tydligen begärt en rättegång för att ogiltigförklara den nu helt godkända försäljningen. I ett brev till huvudkärande, alltså bönderna vid Bläsnungs, Klintegårda och Gerungs, skriver Carl, efter det att tredje uppbud är godkänt, och förklarar sin vilja till en förlikning. Han erbjuder bönderna att köpa tillbaka gården för det belopp som hans far tidigare betalat, 1000 R.D. samt vill han ha 200 R.D. för smedjan med verkstad, källaren och uppodlad mark, totalt 1200 Riks Daler, dessutom förklarar han, så slipper ni betala böter för dombrott. Kanske var han trött på detta evigt pågående bråk om denna markremsa. Köpet gick dock inte tillbaka och förmodligen blev det heller ingen rättegång. Att Carl verkligen bodde kvar på Skälsö gård framkommer vid senare bouppteckning. Bråket lades till sist ner efter mer än 50 års tvist om marken.
Skälsö gård var ingen stor gård. Men det byggdes även en ladugård, c:a 75 m2, med tröskvandring på ägorna, så viss omfattning hade säkert jordbruket. Med början under 1800-talets slut fanns även Gröna gården och Skälsö krog, Stajnkrogen, där viss omfattning av jordbruk bedrevs.
Med Carl Carlsson och Brita Lythbergs startar en märklig utveckling för Skälsö gård med ovanligt många ingiften.
Carl Petter Carlsson och Brita Lovisa Lythberg
Carl Petter Carlsson (född 1808 i Ekeby) gifte sig med Brita Lovisa född Lythberg (f. 1814 i Bro). De hade två barn, Maria Margaretha och Carl Johan, när de 1841 flyttade in på Skälsö gård. Carlssons familj var sannolikt de första personerna som bodde där permanent. De fick ytterligare ett barn, Lars Emanuel född 1842 på gården. Deras son Carl Johan dör när han är bara 11 år gammal, i maj 1850. Kort därefter dör även fadern Carl Carlsson, den 10 juni 1850. Han blir bara 42 år gammal.
Brita är nu 36 år och änka med två barn Maria 15 år och Lars Emanuel 8 år och en gård att ta hand om. Hon behöver en make och det dröjer inte så länge innan hon gifter sig med gårdens dräng Pehr Eriksson Norrby.
Per (Petter) Norrby och Brita Lovisa Lythberg
Per Eriksson Norrby föddes 1825 och kom från Öland. Han flyttade från Visby till Skälsö 1845 och började då som dräng på Skälsö gård. Redan ett år efter husbonden Carls död gifter sig Per med Brita och Per blir nu den nya husbonden på gården. Per och Brita får en gemensam son, Carl Petter Oscar född 1852. Britas barn Maria, som nu är 30 år flyttar till Vallstena 1865 och Lars Emanuel, 23 år, flyttar samma år till gården Stora Bläsnungs. Året därpå, 1866, dör Brita som blir endast 52 år gammal.
När Brita dör görs en bouppteckning. Petter Norrby och sonen Carl Norrby ärver då 1/3 av Skälsö gård och Lilla Åby (1/64 mantal) i Bro. De andra två tredjedelar, som ärvs av Britas tidigare 2 barn med Carl Carlsson, löses in med 1800 R.D. Den 22 maj 1866 sker tredje uppbud vid Häradsrätten, Alleqvia i Endre där Petter Norrby och sonen Carl får godkänt uppbud och erhåller fastebrev för Skälsö gård och Lilla Åby.
Per (Petter) Norrby och Charlotta Österdahl
Per är nu 41 år och behöver i sin tur en hustru. På gården Kvie i Martebo bor en barnrik familj, husbonden och kyrkovärden Johan Petter Österdahl med sin hustru och 9 (minst) barn.
Bland barnen finns Charlotta Catharina Dorothea född 1842 den 11 maj. Charlotta och Per Eriksson Norrby finner varandra och i oktober 1868 gifter de sig. Charlotta är då 26 år och Per är 43 år, en stor ålderskillnad men ändå säkert ett bra val för Charlotta. Charlotta och Per får en son några år efter giftermålet, Carl Johan Hjalmar född 1870.
Döden tycks hårt drabba de boende på gården. Petter och Britas gemensamma son Carl Petter Oscar dör 1873. Han blir bara 21 år gammal.
Per tycks var en duktig man och under hans tid utvecklas Skälsö gård. På gården finns även tjänstefolk, 2 drängar och en tjänsteflicka. Under slutet av 1800-talet beslutar staten att sälja ut kronohamnarna vilket innebär att även Krono Viken i Skälsö blir till salu. Per köper 1876 fiskerätten och marken för 365 kronor, vilket säkert var ett billigt pris även på den tiden.
Per och Charlotta får samma år en dotter, Märta Maria Elisabeth.
Återigen slår döden till på gården. Per Eriksson Norrby dör 29/10 1881. Han är då 56 år gammal.
Charlotta är 39 år och får nu en besvärlig situation. Hon måste ensam ta hand om Per och hennes gemensamma barn Carl Johan Hjalmar är 11 år och Märta Maria Elisabeth 5 år och en gård som kräver mycket arbete.
Charlotta Österdahl och brodern Lars Petter Österdahl
Tidigare drama som drabbade Brita upprepas nu för Charlotta. Hon behöver hjälp att sköta gården och helst behöver hon en make. Hon kanske är lite för gammal för att starta upp med en ny familj och skaffa flera barn. Sannolikt övertalar hon sin yngre bror Lars Petter Österdahl att flytta till Skälsö och hjälpa till med gården och barnen.
Lars Petter är född 1837. Han är liksom Charlotta född på gården Kvie i Martebo. Som ung drog han iväg som sjöman och flyttade till Australien. När han kommer tillbaka från Australien flyttar han till Skälsö vilket sker under november 1883.
Lars Petter Österdahl hittar snart sin tillblivande hustru Vira Johanna Olofsdotter. Vira är född 1861 och kommer från Lye. De gifter sig den 16/10 1884 och den 12/11 flyttar hon till Skälsö.
Charlotta Österdahl och Johan Pettersson
Vid den här tidpunkten, 1884, flyttar Johan Pettersson och hans son Alfred också till Skälsö. Johan, fiskarbröderna Petterssons farfar, och sonen Alfred kommer från gården Kaungs i Väskinde. Johan är änkeman och Charlotta är änka så det kan vara ett bra parti för båda att flytta samman och av allt att döma har Johan flyttat till Skälsö just för att gifta sig med Charlotta. De gifter sig den 16/5 1885. Johan är då 48 år gammal och Charlotta 43 år. Johan blir nu femte personen som ingår i serien av ingiften för Skälsö gård. På gården bor nu 14 personer bestående av två familjer, några pigor, en hyresgäst och en sjöman. Man är säkert väldigt trångbodda.
Tanken är kanske att Johan skall ta över ansvaret för gården men det finn även en konflikt i och med att Lars Petter nu bor på gården och sköter den.
En annan plan kan vara att man tänker flytta Charlottas och brodern Lars Petters föräldra hem till Skälsö som bostad åt Charlotta, Johan Pettersson och deras resp. barn. Föräldra hemmet ligger i Kvie, Martebo. Johan dör dock redan tre år efter giftermålet, 1888 och den ev. flytten skjuts på framtiden.
Charlotta blir nu änka för andra gången och nu har hon även Johans son Alfred att ta hand om. Alfred är då 17 år gammal. Charlotta har ju blivit Alfreds styvmor genom giftermålet för tre år sedan. Hon kommer så småningom att bli närmare släkt med Alfred. Charlottas bror Carl Wilhelm Österdahl som bor vid Lummelundsväg 197 (sedan 1878) har en dotter Alma. Alma kommer senare att bli Alfreds hustru.
Gröna gården flyttas
Flytten av Charlottas och Lars Petters föräldrahem sker antagligen vinter 1890 eller 1891. Huset dras på släde och placeras på den mark som Per Norrby inköpt från Kronan. Huset som senare omnämns som Gröna gården.
När det flyttade huset står klart flyttar Charlotta dit med sina barn Carl Johan Hjalmar Norrby och Märta Maria samt Johans son Alfred.
Lars Petter Österdahl och Vira (Elvira) Olofsdotter
Kvar på Skälsö gård bor nu: Lars (Lorentius) Petter Österdahl, Charlottas bror. Lars Petter dör 1893, 56 år gammal. Hans hustru Vira (Elvira) Johanna Maria Olofsdotter, deras barn: Lorentz Wilhelm, f 1886 Anna Maria Vilhelmina, f 1886 Desideria Josefina Isabella, f 1890 Johan Adolf, f 1893.
På gården bor även Elviras bror Jakob Henrik Olsson som jobbar där som dräng.
Jakob Olsson flyttar så småningom, 1897, till Steinkrogen och driver där krogen vid Lummelundsväg.
Olof Johannes Johansson och Vira (Elvira) Österdahl/Olofsdotter
Återigen blir det ett ingifte på Skälsö gård. Elvira gifter om sig med Olof Johannes Ludvig Johansson år 1896. Olof är född i Ackebäck 1859. Viras son med Lars, Wilhelm, flyttar till Lye 1895. Elvira och Olof får en son Harry Ludvig 1896. Sonen blir endast 4 månader gammal. De får nästa år en dotter, Nella Elvira 1897. Även Nella dör tidigt endast 6 månader gammal. De får ytterligare ett barn, sonen Harry Ludwig Tycho, född 1899. Några månader senare dör fadern Olof som alltså blev endast 40 år gammal och Elvira blir änka på nytt, ett öde som tycks drabba alla redan i tidig ålder. Elvira är endast 38 år gammal och har fyra barn att ta hand om 13, 9, 6 år gamla och en nyfödd baby.
Vad som nu händer med Elvira och hennes fyra barn är för tillfället okänt. Förmodligen bor de kvar på gården till år 1907 då den säljs.
Carolina Bruce
Caroline Bruce köper Skälsö Fiskeri inklusive fastigheten Skälsö gård 1907 efter ett arvskifte. Skälsö gård omnämns nu som landshövdingens sommarresidens.
Byggnaden användes som bostad åt Carolinas gäster vilket förmodligen gällde endast under sommaren. Exempel på gäster som bodde där är Elsa och Natanael Beskow med barn som bodde där sommaren 1925.
Carolinas stora intresse för friluftsliv bidrog säkert till att hon testamenterade före detta landshövdingens sommarresidens till Förbundet av Sveriges KFUK/KFUM (Kristliga Föreningen av Unga Kvinnor och Kristliga Föreningen av Unga Män), som fick lagfart för fastigheten 1936.
Gymnastikläger på Skälsö gård
Gotlands gymnastikförbund arrangerade under 1940-talet flera år gymnastikläger på Skälsö gård för folkskolebarn upp till 14 år. Man fick använda lokaler och mark som ägdes av KFUM. Barnen bodde i tältläger och för mathållningen svarade Väskinde lottakår. Första lägret hölls 1940 med c:a 100 barn från hela Gotland. Lägret startade den 12 juli och pågick i 10 dagar. Ledare var folkskollärarna Ivar Larsson, Gösta Hörling, Ingeborg Svensson och Margareta Smitterberg. Programmet omfattade idrott, lek och gymnastik omväxlande med bad och simning och var avsett att särskilt stärka barnens fysiska krafter på samma gång som man vill få fram ett gott kamratskap och god samhällsanda bland de unga. Kl. 7 på morgnarna går reveljen och som avslutning på dagen tändes lägerbålet.
populär lägerledare
Även år 1941 hölls gymnastikläger i Skälsö. Året därpå hade man fått så mänga anmälningar, 186 st, att man beslöt att hålla två läger. Intresset för lägret var fortsatt stort så att även för 1943 genomfördes två läger, dels den 9-18 juli och dels den 23 juli-1 augusti. Avslutningen på lägret år 1943 genomfördes enligt följande program: Eftermiddagens program upptar kl. 15 idrott och lekar, kl. 17 gudstjänst under ledning av stiftsadjunkt Ragnar Lundell, kl. 18 gymnastikuppvisning. Kl. 20,15 följer så lägerbålet efter ett som vanligt omväxlande och trevligt program och i samband med lägerbålet avslutas lägret av Gotlands gymnastikförbunds ordförande, överstelöjtnant Erik Edlund.
Dans i ladan
Byggnadsföreningen Fyrväpplingen köper fastigheten 1948.
Under flera år under 1950-talet ordnas dans i den lada om fanns på fastigheten, den då ombyggda ladugården som uppfördes under mitten av 1800-talet. Kaffeservering ordnades i bostadshuset. De dansande kom med båt från Visby och landsteg i Skälsö. För båttransporterna svarade Bror Petterson och hans farbror Bo Pettersson, som båda var fiskare. Bo var son till tidigare omnämnda Alfred Pettersson. Från hamnen i Skälsö till ladan gick hela följet under sång med musik från spelmännen. För arrangemanget stod Resos de s.k. Rödrockarna.
Arrangemanget med dansen fortsatte senare, förmodligen från 1958, i Seglarstugan där en utomhusdansbana hade byggts.
Sommarhus
År 1959 köper arkitekt Olle Karth fastigheten och använder bostaden som sommarhus.
Gustav Appelquist